Sällan har en amerikansk president ingett så mycket hopp och infriat så få löften. Amerikaner röstade på, och folk utanför USA hoppades på, en president som skulle få slut på ”business as usual” i Washington. Han skulle rensa upp i träsket, få slut på korruptionen och vara folkets röst i vita huset. Istället fick vi en medlöpare. En svag man som viker sig vid minsta motstånd från högern, och som vägrar att slåss för någonting som hans väljare vill ha.

Hans senaste kapitulation gäller vallöftet att stänga Guantanamo. En central fråga i valet 2008. I fredags signerade han ett lagförslag, enligt DN ”under protest” (en meningslös protest), som skulle göra det omöjligt för amerikanska regeringen att stänga fängelset i Guantanamo bay, och ställa de terroristmisstänkta som fortfarande sitter där inför rätta i USA. Förslaget ingick i ett större beslut som handlade om att finansiera USA’s två krig under 2011, och hade gått igenom både representanthuset och senaten. Presidenten har dock ett veto som han kan använda, och som Barack Obama mig veterligen aldrig har använt. Han är ju som sagt oförmögen att slåss för någonting, och i det här fallet vek han sig som vanligt, förmodligen för att denna svaga man inte vill verka svag i försvarsfrågor. Ironiskt. Tragiskt. Just nu sitter det fortfarande 170 människor fängslade i Guantanamo, en del skyldiga, en del oskyldiga. Ingen har fått en rättegång. Det är ett smutsigt kapitel i USA’s historia som Barack Obama av någon anledning inte tycker är särkilt vilktigt att avsluta.

Om man tänker efter så är det inte särskilt förvånande, med tanke på att han till exempel som senator röstade för att benåda de amerikanska teleoperatörer som tillsammmans med Bush-regimen genomförde en massiv olaglig avlyssning av det amerikansk folket. Han har även konsekvent velat ta i frågan om Bush-regimens andra brott mot den amerikanska konstitutionen och de mäskliga rättigheterna. All tortyr, alla övergrepp och alla andra mer eller mindre orwellianska åtgärder, för att inte tala om kriget i Irak, sopades av Obama under mattan med motiveringen att ”han inte ville se bakåt, utan framåt”.

Sen kan man även kritisera hans kastrerade sjukvårdsreform, hans enligt mångas tycke menlösa finansreformer och hans oansvariga hanteringen av ekonomin, med enorma skattesänkningar för alla amerikaner; inklusive de allra rikaste; som finansieras av ännu mer lån. De som fått för sig att Barack Obama någonsin har varit en vänsterpresident måste ha sovit de senaste åren. Han har visat ett totalt ointressa för att genomföra någon av de reformer folk röstade på honom för att genomföra, och han har verkat totalt ointresserad av att ta kommandot och göra någonting ordentligt, utan att späda ut de nödvändiga reformerna med en massa fjäsk för den amerikanska högern (en höger man nu kan dra slutsatsen att Obama tillhör).

Mycket snack och ingen verkstad. Det är Barack Obama.

Om man bloggar kan man ibland känna en press at prestera, att producera material för att kunna locka till sig och behålla läsare. Det här är ingen sådan blogg. För mig är den här bloggen som ett mentalt arkiv, där jag kan lagra tankar som jag spottar ur mig, men som kanske är för långa för att passa i ett statusmeddelande eller ett twittermeddelande. Så när resten av internet verkar vara i ett konstant tillstånd av verbal diarré så tar jag det lugnt, väger mina ord, och ser till att jag inte skriver när jag inte har något att skriva.

Jag bloggar trots allt inte för att läsas, utan för att skriva.

Jag började fundera över hur jag ser ut på nätet. Så jag googlade mig själv, och resultatet var spretigt och intetsägande. Min Facebook-sida, där väldigt lite av informationen är publik, någon gammal uttjänt blogg (den här), och kanske min Flickr-sida. Inte mycket att hänga i granen. Det var dags att ta kontroll.

Första steget var att köpa min egen domän, niklasseroka.com. Att köpa en domän är ett billigt sätt att åtminstone ha kontroll över sitt eget namn på nätet. Efter ett tag köpte jag även hosting från ett billigt webhotell, och efter lite html-kodning slängde jag upp en personlig hemsida. Tanken med denna hemsida är att den ska vara ett centralt nav för mina aktiviteter online och ett skyltfönster för eventuella framtida projekt jag kommer genomföra. Helst vill jag att den ska hamna högst upp på google när man söker på mitt namn.

Att i detalj kontrollera ens eget google-resultat är givetvis svårt, om inte omöjligt, men jag tror tricket är att vara aktiv på de ställena man vill ska komma upp på första-sidan.  Det är givetvis svårare för vissa, som har vanliga namn eller kanske delar namn med någon kändis, än för mig, som har ett unikt namn. I vilket fall som helst skadar det nog inte att försöka.

De flesta av oss har idag en identitet på internet, men frågan är hur många som verkligen tänker på hur den identiteten ser ut. Att ta kontroll över sin online-identitet tror jag kan vara ett relativt kraftfullt sätt att kontrollera sin verkliga identitet. Vem man är för andra människor beror ju trots allt på intrycket man ger, och vilket intryck man ger online är viktigare än någonsin idag. Vad är det första folk gör när de vill få reda på något? De googlar det.

Internet är en fantastisk plats och ett fantastiskt verktyg, som har gett oss alla enorma möjligheter idag som ingen hade för bara 10 år sedan. Det gäller bara att utnyttja dem.

Var tvungen att avbryta mitt omotiverade blogg-uppehåll på grund av den här videon. Fantastiskt! (Via BoingBoing)

Videor som den här gör mig nyfiken på vad de hade kunnat uppnå om de inte hade splittrats. ”Belsen” live 1978.

I det här klippet beskriver Henry Rollins hur han försöker duellera med Iggy Pop på scen. Hur galen han än försöker vara är Iggy Pop galnare. Svinroligt! Förresten så har jag på senare tid upptäckt Iggys tredje skiva, Raw Power. Fantastisk skiva med ett grymt rått sound och en massa själ.

Herrejävlar säger jag bara! De ska göra en MacGyver-film! Hoppasdeninteblirdålighoppasdeninteblirdålighoppasdeninteblirdålig!!! De får bara inte slakta den bästa tv-hjälten genom tiderna (och min barndomshjälte… eller vaffan, jag dyrkar honom fortfarande) genom att göra en kass filmversion av honom! De måste ha Richard Dean Anderson i huvudrollen, och han måste nästan ha hockeyfrilla! (Även om det är förståeligt om de väljer att ge honom en annan frisyr).  Hoppas bara att Hollywood inte gör mig besviken som de brukar göra nuförtiden (även om Die Hard 4 var bra, och Rambo 4 verkar svinbra). Länk (via Digg)